Andra fästingburna sjukdomar

Här följer en kort information om flera sjukdomar som kan drabba människa och djur. Listan på sjukdomar kan göras längre och dessutom bidrar sannolikt fästingar till att sprida infektioner som vi idag inte har någon kunskap om.

Babesios

Babesios, eller piroplasmos, är en välkänd sjukdom bland veterinärer. Det är en fästingöverförd sjukdom som är vanligt förekommande bland kor och får i södra och mellersta Sverige. Sjukdomen är sällsynt hos människa i Sverige. Det är i stort sett bara personer som saknar mjälte som drabbas. Men när den förekommer kan den vara mycket allvarlig och ibland dödligt förlöpande.

Harpest

Harpest, eller tularemi, är en zoonos, dvs en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Den drabbar främst olika gnagare, men smittan kan på flera olika sätt överföras till människa. I Sverige rapporteras sjukdomen framför allt från Norrland. Förekomsten varierar starkt och har en uttalad koppling till så kallade gnagar- eller lämmelår. Harpest orsakas av en bakterie, Francisella tularensis. Reservoir i vårt land anses vara smågnagare och harar.

Människa kan smittas på flera olika sätt, till exempel genom beröring med smittat djur, bett av smittad mygga eller eventuellt fästing, inandning av förorenat damm eller intag av smittat vatten.

Symtom

Vid harpest insjuknar patienten akut med hög feber, huvudvärk och illamående. Om man smittas via direktkontakt med ett sjukt djur eller via insektsbett, uppstår i regel ett lokalt sår och de närliggande lymfknutorna förstoras. Personer som smittats via luftvägarna utvecklar lunginflammation. Inkubationstiden är kort, 2-10 dagar. Diagnosen ställs genom blodprov. Dödligheten är låg.

Behandling

Sjukdomen behandlas med antibiotika. Utan behandling tar det lång tid innan man tillfrisknar. Vaccin finns tillgängligt, men i mycket begränsad omfattning och används främst till personer som är utsatta för mycket stor smittrisk.

Q-feber

Q-feber är en sjukdom som förekommer på många ställen i världen, och är förmodligen mycket vanligare än vad som rapporteras. Q-feber beskrevs i sin klassiska form först hos slakteriarbetare i Australien 1935 och fick sitt namn efter "Query fever" (query= fråga, frågetecken). I Sverige diagnostiseras årligen 1-5 fall, och de flesta har smittats utomlands.

En mycket låg förekomst av antikroppar mot smittämnet har påvisats hos nöt och får i Sverige. Q-feber orsakas av en rickettsia, Coxiella burnetii. En rickettsia är en sorts bakterie som förökar sig inuti vävnadsceller. Många olika djur utgör reservoarer, till exempel, nötboskap, får, getter, smågnagare, fåglar, löss och fästingar.

Smittöverföring sker oftast via inandning av smittsamt damm som förorenats av placentavävnad, fostervätskor och avföring från djur. Smitta kan också ske genom direktkontakt med infekterade djur eller förorenade djurprodukter. Opastöriserad mjölk har rapporterats vara smittkälla i vissa fall i Centraleuropa.

Symtom

Sjukdomsbilden kan variera mycket, både med avseende på symtom och hur långvarig sjukdomen blir. Infektioner utan symtom förekommer, liksom influensaliknande symtom med huvud- och muskelvärk. Ibland ses lunginflammation, leverförstoring och gulsot. Sjukdomen varar i regel 1-3 veckor. Diagnosen ställs genom blodprov.

Behandling

Antibiotika har i regel god effekt och dödligheten i sjukdomen är låg. Immuniteten efter genomgången sjukdom är troligen livslång.

Förebyggande åtgärder

Goda hygieniska rutiner inom lantbruk och vid laboratorier minskar risken för smittspridning. Man bör undvika opastöriserad mjölk.