Granulocytär anaplasmos

Sjukdomen anaplasmos, tidigare kallad ehrlichios, drabbar framför allt hundar. Den orsakas av en bakterie (Anaplasma phagocytophilum) som förökar sig inne i de vita blodkropparna. Hundar har ofta ospecifika symtom, där feber, trötthet och aptitlöshet är vanliga. Även hälta, magtarmstörningar, ledont och vinglighet har beskrivits. Behandling med antibiotika har vanligtvis god effekt. Bakterien sprids huvudsakligen via fästingar.

Anaplasmos hos hund

Granulocytär anaplasmos och är en infektion som sprids via fästingar. Sjukdomen förekommer hos bland annat häst, hund, nötkreatur och får, men även människa kan drabbas. Första fallen hos hund och häst påvisades i Sverige i slutet av 1980-talet. Sjukdomen ses huvudsakligen där fästingen Ixodes ricinus finns, det vill säga Götaland, större delen av Svealand och längs Norrlandskusten. Sjukdomen orsakas av en rickettsia, Anaplasma phagocytophilum, vilket är en sorts bakterie som förökar sig inne i cellerna. Den ehrlichia-art som finns i Sverige angriper granulocyter (en typ av vita blodkroppar), därav namnet.

Symtom

Hund har ofta ospecifika symtom, där feber, trötthet, aptitlöshet är vanliga, men även hälta, mag-tarmstörningar, ledont, stelhet, hälta eller vinglighet har beskrivits. Katter kan också drabbas av liknande symtom, men sjukdomen verkar vara ovanlig hos katt.

Kvarstående trötthet och avmagring efter genomgången infektion beskrivs också och beror troligen på en allmän nedsättning och sänkt immunförsvar. Symtomen liknar till viss del de som ses vid borrelios, dvs diffusa symtom som dessutom kan stämma in på andra sjukdomar.

Diagnos

Diagnosen ställs genom sjukdomshistoria, kliniska fynd och påvisande av antikroppar, samt i akut skede även påvisande av bakterier (inklusionskroppar) i granulocyter. Man bör utesluta andra diagnoser eftersom symtomen i vissa fall är diffusa och kan stämma överens även med andra sjukdomar.

Diagnos enbart baserad på förekomst av antikroppar i ett enstaka prov är inte tillförlitligt då detta enbart visar att hunden stött på infektionsämnet, men det behöver inte betyda att sjukdomssymtom utvecklats.

Behandling

Behandling med antibiotika har vanligtvis god effekt. De flesta djur som drabbats av anaplasmos tillfrisknar helt. Däremot finns det en risk för att djuren kan bli infekterade på nytt. Det är viktigt att komma ihåg att många djur som blir smittade inte visar några tecken på sjukdom.

Förebyggande åtgärder

Scalibor vet. kan användas för att hålla fästingarna borta från hunden. Man bör dessutom kontrollera hunden dagligen och plocka bort eventuella fästingar så snart som möjligt. Det finns inget vaccin mot borrelios avsett för hund i Sverige.

Få fall hos människa

I Sverige har enstaka fall hos människa konstaterats. De allra flesta fall är lindriga, i regel noterar den smittade inga symtom alls. Ibland kan den smittade uppvisa influensaliknande symtom, så som feber, huvudvärk, muskel, -ledvärk och allmän sjukdomskänsla. I sällsynta fall kan ett allvarligare förlopp med lunginflammation, njursvikt och neurologiska symtom ses. Enstaka dödsfall har beskrivits. Diagnosen kan misstänkas utifrån den kliniska bilden. I det akuta sjukdomsskedet kan diagnosen bekräftas med blodprov. Sjukdomen behandlas med antibiotika.